L I N N

Mitt liv ställdes på ändan i torsdags, någon drog undan mattan under mina fötter och nu måste jag hitta ett sätt att resa mig upp igen. Jag kommer resa mig upp, men det kommer ta tid, viljestyrka, svett och tårar. Men om ett tag kommer jag kunna se tillbaka på detta och säga att jag klarade detta också, jag blev starkare.

 

Men idag är det mest tårar och jag känner mig lite svag. Men det är idag, imorgon är en annan dag och massa andra klyschor som kastas på mig av alla fantastiska människor som står som klippor i stormen som råder. 

 

Mitt förra inlägg hade ingenting med torsdagens händelse att göra, det handlade om en obefogad oro för någoting helt annat. Eller så var jag synsk och det handlade visst om det. Förmodligen inte. Hoppas inte. Det skulle vara sjukt jobbigt att veta allt i förväg hela tiden.