Det var inte meningen att det skulle gå prick en månad mellan detta och förra inlägget, men livet kom ivägen och så blev det så.
Jag är Göteborg, as we speak. Har varit hos Emma i helgen och nu är jag på göteborgskontoret. Har haft work shop på morgonen och sen ett möte. Nu jobbar jag undan lite innan jag ska sätta mig på tåget hem. Jag och Emma såg tre av Insidious-filmerna igår, på rad, alla tre, med en middagspaus bara. Sen drömde jag mardrömmar hela natten och gömde mig under täcket. Det kan låta som något man säger, men det är sant. Jag, vuxna kvinna, gömde mig under täcket hela natten och kunde knappt andas. Men det var det värt, för inga spöken kom åt mig!
Annars då? Jag har roligare än jag någonsin kunnat ana på mitt jobb. Livet med Hunken har gått över. Jag har tagit nytt PR i bulgariska marklyft. Och jag har köpt en matta. Det är väl det som hänt sen sist.
Jag började helgen med frukost med Hunken, fortsatte till jobbet och klockade några timmar. Hade sååå roligt med lördagsgänget. Fortsatte till Elin på kvällen för middag och mello.
Idag har jag mysjobbat i soffan. Snabbhäng med Mangan och sen hem till mamma för att sluka en semla.
Nu ligger jag i soffan hos Hunken. Lyssnar på en pod och bleker tänderna. Imorgon är det äntligen måndag igen och jag får gå tillbaka till jobbet!!! Nej, jag är inte sarkastisk.
Jag tyckte att jag var frisk, åkte på kick offen, besegrades och tvingades åka hem efter 24 timmar. Sedan dess har jag legat däckad i soffan. Halvt jobbat, halvt sovit. Jag missade Mike Posner och kalasande på lördagen. Tvingades ställa in date night med Hunken igår. Har jag sagt att hatar att vara sjuk?
Hatar att vara sjuk! Och jag är såååååå sugen på semla... Oh them problemz!
Jag och Hunken har lyckats boka in två dejter på tre veckor, det är inte bara mitt fel, vi är så himla osynkade. Vi ska ses på söndag och nästa fredag... Så kul är det när två superbusy personer försöker leva ihop. Men man ska ju inte klaga när man får hänga med en hunk lite då och då.
Näsan rinner fortfarande och ögonen lika så... Men imorgon är jag frisk! Eller mindre sjuk i alla fall. Det har jag bestämt!
Jag har haft full rulle sedan sist jag bloggade. Kom hem från Emma på söndag eftermiddag, mötte upp Hunken och dagen efter började jag på mitt nya jobb. Sen har allt gått i ett, tills igår när min kropp krashade... Jag sov 12 timmar natten till idag, men mår bara sämre... Nu ligger jag i soffan, det rinner från ögon och näsa och jag har feber... Imorgon åker vi på kick off och jag MÅSTE vara frisk då, jag VILL INTE missa det!
Har jobbat hela dagen, i pyjamas från soffan, men nu tänkte jag ta en förkylningslur innan jag fortsätter med jobbet. Mitt jobb är sååååå kul, så jag vill egenltigen inte ligga hemma en sekund till, jag vill vara där och plita och skratta och springa på möten och må som en prins.
Så här såg det ut förra veckan när jag hängde i studion. Var tvungen att göra bilden svartvit, för varje gång jag tog upp telefonen för att fota gjorde de något så jag skrattade mig röd i ansiktet.
Sitter på tåget till Göteborg för en efterlängtad helg med Emma. Den hade inte kunna komma mer lägligt med den rådande känslostormen inom mig heller.
På måndag börjar jag på mitt nya jobb och det ska blir så himla roligt, men samtidigt är jag givetvis nervös och lite stressad. För det blir ett nytt kapitel med resten av livet framför mig. Inte för att man annars inte har det, men... Du förstår. Eller så gör du inte det. Jag vet inte.
Jag har en inte-möta-någon-man-vill-se-ut-som-en-miljon-kronor-inför-dag. Givetvis stötte jag på mitt ex på centralen. Livet.
Egentligen tycker inte jag helgen är så mycket bättre än vardagen, jag har haft turen att omges av magiska kollegor och skapat mig en njutbar vardagsfritid, därför mår jag oavsett dag (förutom när jag är lite extra trött). Vardagen är liksom lika rolig som helgen. Det är lyxigt att känna så! Dock har jag gått hemma i nästan två månader nu och att gå hemma är det tråkigaste jag vet. Därför längtar jag efter helgen, för att folk är lediga och har tid att underhålla mig.
Av just den anledningen är jag inte ensam om att längta tills hemmavankadet är över om en vecka, ingen mår bra av min rastlöshet... Hehe.
Nu ska jag umgås med Netflix en stund och sen städa.
Jag mötte upp Hunken på Roppongi i fredags, jag var hungrig och grinig, han var glad och gjorde allt för att jag skulle sluta vara grinig. Till slut började han fråga om hur det gick för mig i Candy Crush, då tog jag mig samman och skakade bort grinigheten. Om någon går så långt som att fråga om ett mobilspel för att få en på bättre humör...
Vi såg Joy på bio, sen promenerade vi hem i snön. Däckade på en sekund för att sedan försova oss på lördagen. Eller jag försov mig inte, för jag skulle bara titta på the Jinx på dagen, men han gjorde och han skulle skjutsa mig hem så 09.27 blev det fart på karossen.
På kvällen mötte jag Elin, åkte hem till Hunken och drack vin medan han duschade. När Linus kom och ännu ett glas vin runnit ner i strupen gick vi till 800, åt pizza och drack dåligt rö'pang. Resten av kvällen och natten tillbringades i Hunkens soffa, vi hann få i oss fyra flaskor vin innan herrskapet skulle hem och jag somnade snurrig i skallen och hög på livet.
Under 2016 har jag lyckats skapa gigantiska blåmärken på benen för att jag tog nytt pb i marklyft. Sett hela Making a murderer på en dag. Tränat roligaste team-passet idag med härliga människor. Sovit. Ätit pizza. Velat göra om lägenheten. Ångrat mg. Ätit tacos. Sett En man som heter Ove och skrattat lika mycket som jag gråtit. Och det är typ det.
"Hej då årets som var ett helvete och en dröm på en och samma gång - tur att vi aldrig möts igen!"
Förra året var ett helvete, en kamp som började i den mörkaste av avgrunder. Men det var också en dröm, för jag lärde känna fantastiska människor, sådana som lyser upp varje dag och får en att se fram emot morgonen. Och jag träffade mannen i mina drömmar. Jag blir avundsjuk på mig själv när jag inser vilken magiska skara människor som omger mig. Och jag ser fram emot att ta mig an 2016 med dem, oavsett vad året har att erbjuda mig.
