L I N N

Givetvis var tåget försenat i fredags, oavsett färdmedel är det alltid försenat när jag och Emma ska ses. Jag lovar, att om vi så gick till varandra skulle det bli förseningar. Det är som att universum inte tycker att vi kämpar nog när vi bort på varsin sida av landet, utan slänger på ännu mer väntan. Men den där första kramen gör det alltid lika värt det, försening eller ej.

Vi gjorde det vi gör bäst, vi umgicks. Åt mat, åt en hel burk med Nutella och var ute och gick. Vi var på brunch med hennes kompisar och åkte sex varv i en rondell. Vi pratade om allt från familjen, till män, till vilken serie man bör börja titta på. Jag introducerade även henne till Morran och Tobias, det kändes bra.

Sånt är livet med henne, bra!