Jag jobbade hemifrån igår eftermiddag för att kunna ta emot mina stolar som skulle komma "under eftermiddagen", en mycket vag tidsram, men eftersom att jag lyckades klumpa ihop alla möten till förmiddagen gjorde inte detta så mycket (förutom det faktum att min temporära soffa består av en tunn bäddmadrass och ett överkast = träsmak i stjärten ganska snabbt). Man kan ju tycka att det inte låter som en pjåkig eftermiddag, att jobba i pyjamasbyxor. ACK SÅ FEL!

Värmen som skulle vara avstängd i huset på förmiddagen var avstängd även under eftermiddagen, jag frös.

Stolarna kom, tyvärr var det inte mina stolar som kom. (Jag blev orimligt arg, framförallt när de sa emot, att jag inte alls hade fått fel, så jag skickade mail med massa frågetecken och utropstecken.)

De renoverar lägenheten mittemot = ingen arbetsro.

Varmvattnet försvann (det har ännu inte kommit tillbaka så jag väcktes med en kalldusch imorse, bokstavligen).

Jag förstår äntligen känslan som mamma och pappa menade sig känna när de sa att de blev trötta av mitt och min brors bråk. För så känner jag nu, trötthet (och en bubblande ilska).