Har skippat träningen två dagar i rad nu för att jag inte hittar energin för att ta mig dit. Hur är det ens möjligt att inte hitta energi till det man älskar mest i vardagen?
I alla fall.
Idag kunde inte var mer välkommen, LÖNING! Jag har druckit chokladhavremjölk med extra protein i till kaffet i tre dagarn nu pga har inte råd att köpa ny mjölk. Ibland när jag beklagar mig för äldre (omges att många äldre) (fri tolkning av definitionen äldre) att pengarna inte räcker till allt kul jag vill göra, då brukar de få en drömmande blick, titta ut i luften, le och drömskt säga att de minns när de själva var unga och levde på lite pengar, åt nudlar till middag och mådde som prinsar (mitt ordval, inte deras). Då brukar jag himla med ögonen, säga att de förskönar ungdomen och bli kallad för bitter.
På tal om kaffe. Har en kaffepress hemma, ingen kaffebryggare. Brukar köpa ICAs kaffe som är anpassat för kaffepressar, kaffet heter något med ICA press, typ. När kaffet tog slut förra veckan och jag på Willys letade efter det billigaste kaffet jag kunde hitta kom jag över Garants presso. Det tyckte jag lät bra... Tills jag insåg att de inte definierade presso som ICA gör... Nu har jag druckit en mugg (inte kopp! Mugg!) med espressokaffe varje morgon i en vecka. Så kan det gå!
PS.
You i rubriken är inte en person, det är alltså inte ett kryptiskt meddelande att mina singeldagar är över, oh no, de är mer aktuella än någonsin.
PS2.
Att jag sa att de är mer aktuella än någonsin är inte heller ett krypiskt meddelande som i detta fall skulle betyda att jag träffade någon nyligen, men som lämnade mig som ovän, det betyder bara att jag har en loftsäng och att jag är singel.
PS3.
Att jag tog upp att jag har en loftsäng i det sammanhanget var för att en kollega sa att det är det mest singeliga man kan ha.
Vaknade sju och har sedan dess ätit frukost, tränat, ätit en till frukost, städat hela lägenheten (inklusive legat på knäna och torkat golvet (viktigt att du vet att jag låg på knä för det visar hur hårt jag arbetade med min städning)), gjort en inpackning, gjort en ansiktsmask, betalat räkningar, fakturerat, druckit asastarkt kaffe. Får man gå och lägga sig nu?
Vaknade med migränkänningar, krigade till spinningen ändå eftersom att jag inte ville svika min kollega som håller dessa grymma pass. Gick sen till jobbet, hämtade datorn och träffade en annan kollega för frukost och jobb på kafé. Migränen tog ny fart. Möte, huvudet förvandlades till en tickande bomb. Mötet slut, sprang till apoteket och inkasserade tabletter för eländet. Nu sitter jag här, eländig och värkande och ber till högre makter att det ska gå över (helst nu), ikväll ska jag träna thaiboxning och basta och då kan man inte hålla på och migräna sig inte.
Pang är just vad det kommer säga när huvudet går i en gogon bitar och hjärnbitar målar väggarna.
I helgen ska jag träna! Jag ska träna så jäkla hårt att mina muskler nästan spränger min hud för att de ska växa så mycket. Jag ska också dricka massa snuskiga smoothies med spenat och vetegräs och spirulina och massa andra saker som får det att se ut som att jag dricker avloppsgegga. För nu, nu jäklar ska det bli ordning på torpet igen!
Efter att ha kommit i form med den vidriga, men ack så resultatgivande, träningen med xtremefit föll jag nere i blajträsket. Och vi alla vet ju att med förkylningar och tycka-synd-om-mig-själv-munkar och Mello (alla vet att man måste äta godis och ostbågar när man tittar på Mello!) kommer man ingen vart oavsett om man tränar varje dag (utom en, man måste vila en dag i veckan).
Så ser min helg ut.
PS. Helgen kommer att bli fet för att träning är det där fantastiska fightgymmet, så det är inget neggande kring helgen, mer än att jag inte kommer äta chokladfyllda munkar, det sörjer jag lite.
Du: Wohooo, hon ska inte sluta blogga! Massa inlägg! Peppen!
Jag: Hö hö
Sitter på ett kafé och jobbar nu på förmiddagen. Ibland behöver man få komma från kontoret och bocka av att-göra-listor med hörlurar och utan människor (det är ju givetvis människor här på kafét, ingen zombieapocalyps än, då hade jag ju ändå varit ensam i hela världen och hade förmoligen inte jobbat. Hade känt så himla onödigt att försöka marknadsföra och sälja saker till luft, luft har ju inga pengar. Sen hade jag ju inte haft något att sälja heller, om alla är döda har jag ju inga lärare på kurserna jag ska sälja och då blir det ju lurendrejeri att få luften att betala massa tusenlappar för att bli bättre på kommunikation, så kommer ingen och lär luften att bli bättre).
Men nu måste jag smyga tillbaka till kontoret, för snart dör min dator. (Resultatet av att vara för lat för att ta med sig laddaren.)
Jag tänkte verkligen sluta, jag tänkt verkligen att min era i bloggvärlden var över, efter nästan tio år under olika bloggalias. Jag skriver så mycket i jobbet och går dessutom en kurs i copywriting just nu, att jag tvivlade på att jag skulle sakna det, bokstäverna är ju med mig majoriteten av min vakna tid.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag var nervös, att det kändes konstigt att vara blogglös, trots att jag bara uppdaterade den ett par gånger i veckan mot slutet. Jag ska inte heller ljuga om att jag inte var säker på om mitt beslut var rätt och ett sms från min kompiz om att jag inte får sluta gjorde beslutsångesten om än värre. Men jag tyckte ändå att det var dags att gå vidare i livet, för åsikter om Mello och träning kan jag ändå få ur mig på Twitter.
Så kom idag. Nu. För 20 minuter sedan. Då fick jag ett abnormt behov av att skriva om sideboobs. Ni vet den hängande huden/fettet som är vid armhålan, på utsidan. När man har en tajt tröja eller BH eller något så ser detta fenomen ut som två extra bröst vid sidan av brösten: sideboobs.
Dessa stör jag mig på, varför finns dem? Vad gör de för nytta? Det var det jag ville skriva till dig om. Det var därför jag insåg att jag inte var redo att släppa bloggandet riktigt än.
Jag gjorde ju detta för att jag tycker att det är så himla roligt att titta tillbaka i mina gamla bloggar och se vad jag gjort, hur jag har formulerat mig och minnas hur jag mått vid olika tillfällen. Och framförallt för att jag älskar att skriva!
Men nu är det så att jag har ingen lust längre. Mina dagar är inte mer spännande än att jag jobbar, tränar, kursar och hänger runt. Jag är knappt hemma och hinner knappt skriva. Och har knappt någon lust. Och det är där det blir knas, när lusten försvinner, då blir allt mest konstgjord andning och i det här fallet vinner ingen på det.
Jag kanske inte slutar, men jag säger i alla fall tack och hej för nu.
Vad gör du just nu? Lyssnar på årets mellofinalister och äter lunch framför datorn på jobbet. Har work work osv.
Vad ska du göra idag? Jobba och sen AW, eller hänga med TiVo.
Hur mår du? Jag har träningsvärk, så in i skogen. Det gör till och med ont att andas. Men fick ny energi av spinningen imorse.
Berätta något roligt som hände i helgen. Det är ju en mindre evighet sedan det var helg. Jag var full på fredagen, då hände det massa kul. Sen var jag inte bakis på lördagen med Sabina och då hände det också massa kul.
Din favoritprodukt just nu? Handsprit. Såg en kvinna på tunnelbanan igår som snöt sig i ett papper hon hade i handen, sedan höll hon i sig i en stolpe med samma hand, med pappret kvar i… Då slängde jag lite handsprit på henne, skrek som Tarzan och sprang sedan till andra sidan vagnen. Jag ser mig själv som en handspritssuperhjälte.
Vad fick dig att skratta senast? Min kollega när vi pratade om Mello. Men du kommer förmodligen knappt dra på smilbanden om jag skulle försöka återberätta det.
Vem smsade dig senast? Ian: Det visste jag ingenting om.
Jag gjorde stan i fredags, gick på't 15.30 med AW och höll igång in på småtimmarna. Mådde som en prins dagen efter, inte ens lite bakis var jag, oförskämt.
På lördagen åt jag superbrunch med Sabina på söder, de hade till och med en egen våffelstation, tror du att jag var lycklig eller? På kvällen åt jag middag och kollade Mello med pappa, förälskade mig i Måns Zemmelröws låt (har lyssnat på den på repeat i två dagar nu), satan vad bra den var och Filippa Bark, vilken jäkla kung hon är!
I söndags skulle jag hoppa på min mars-deff, med mycket träning och strikt kost... Jag skulle inleda månaden med dubbelpass på fightgymmet, fys och sparring, sen satte jag en sylvass kniv i handen och jag kunde vinka hej då till mina boxningshandskar för ett tag. Jag blev asagrinig och åkte till Öfvre för att äta pannkakor med glass istället. FUCK DEFF OCH TRÄNING OSV, tänkte jag och åkte sedan hem och proppade magen full med chips, godis och cola.
Doktorn: Du ser inte ut som en thaiboxare, du som är så smal och nätt.
Jag:Asamegagrinig och uppskattar inte kommentaren.
Doktorn: Fast man kanske sparkar mycket. Demonstrerar någon slags spark och skrattar.
Jag som en trotsig fyraåring: Jag kan slåss också!
Stackars mig!
PS.
Jag började med hälsostohejet igår också, viktigt tillägg så att du inte tror att jag är en quitter.
